Godkväll. Jag har återigen glömt bort min bloggs existens. Jag har haft tankarna på annat verkar det som. Helgen var alldeles perfekt men den kändes dock som om den var 6 timmar lång typ. I fredags blev det eftermiddagsjobb och sen kom jag hem till en man som låg som en sjöstjärna med ansiktet rakt ner i soffan. Han hade kommit hem från två intensiva dagar i Norge med nya jobbmöjligheter. Det känns som det är nya möjligheter i hans liv varje vecka och jag hinner inte riktigt med varje gång. Men han är grym min man. Sjukt grym. Så som ni kanske förstod tidigare i texten så blev fredagen ganska så stillsam med mys i soffan. Lördagen så åkte Jocke och tränade i Västerås så jag hängde med och passade på att gå på stan så länge. Det blev shopping. Massa shopping. Två jackor hittade jag. Kvinnan i kassan på H&M tyckte jag gjorde ett bra val som köpte en kappa på BikBok och en lite kortare jacka i hennes affär. Jag kunde ju inte annat än hålla med och tackade för att hon sa så när kortet samtidigt drogs i kortläsaren. Dessutom köpte jag träningskläder. Japp. Jag har börjat träna och jag är otroligt glad över mitt blåa actic-kort i plånboken. När man har en man här hemma som hela tiden vill ha med sig någon till gymmet så slutar det tydligen med att man går dit, men utan honom. 

Lördagskvällen spenderades hemma hos Rosanna i Kungsör. Jag och sju av mina fina vänner samlades ute i hennes "utehus" om man kan säga så. Otroligt mysigt. Nästan som ett varmt växthus, dock utan växter men med ett bord och stolar och ljus runt omkring. Där åt vi tacos och mumsade i oss glass. De har nyligen investerat i en jacuzzi så den invigde vi klockan tio på kvällen. "När vi blir stora ska vi också ha en jacuzzi" var det första jag sa när jag kom hem till Jocke. 

Söndagen gick i ett och jag hann inte riktigt känna att det var helgens sista dag förrän den var slut. Men vilken bra dag det blev. Började med att bli bjuden på frukost hemma hos Jockes mamma och fick en present för att jag fyllt år. Där fick Jocke gå igenom sina gamla grejer som låg i garaget eftersom de höll på att rensa. När han tog upp grejer som svarta ljusstakar så tittade han på mig och jag skakade bara på huvudet med ett leende på läpparna och orden "Kommer aldrig hända". Och så var det löst. De följde inte med hem. Efter det åkte vi till willys och handlade för vi skulle bjuda hem min familj på kvällen på mat och fika. Av någon anledning så var det dålig stämning mellan oss och ingen av oss visste egentligen inte orsaken. Det var bara kort mellan oss. Så jag tröttnade till slut när han satt på soffkanten, så jag kastade mig över honom så jag hamnade med hela min tyngd på honom och det var skönt att känna hur han andades ut. Då sa han "hämta din dator, nu kollar vi förlovningsringar". Vi bestämde oss för att vi ville ha en ring på fingret ändå. Så jag har kollat på ringar i dagar nu men hur lätt är det att bestämma sig? Så idag. Kanske för 20 minuter sen bestämde jag mig för att ha en simpel slät och guldig förlovningsring. Jag gillar ju faktiskt inte krimskrams och jag vill inte tröttna på den. SÅ får det bli. Oj, nu blev det ett himla långt inlägg. Hade visst en del att skriva ändå och jag känner att jag är på skrivhumör så jag är nog helt i rätt "mode" för att skriva en bok nu. Jag har alltid drömt om att skriva en bok men jag vet inte riktigt hur man går tillväga. Jag vet lite vad jag vill att den ska handla om. Den skulle kunna bli en klyschig amerikansk drama. Ajaaa, nu går min fingrar av sig själv. Nu stoppar jag.

25 september. MIN DAG! Ibland tror jag fortfarande att jag är 11 år för jag är nästan lika exalterad över att få ha en dag som då. Jag vaknade av att det plingade i telefonen och drog min trötta kropp mot telefonen och fick genast ett leende på läpparna när jag såg alla fina sms jag fått från mina vänner. Klockan elva hade jag och Sara planerat en brunch tillsammans så jag gick ner till affären när jag vaknade och handlade nybakat bröd och dukade upp tills hon kom. Klockan ett åkte jag ner till Nibble för ett kort jobbpass på fritids och några barn kom ihåg att jag fyllde år så jag fick en kramdag med barnen och det blev en mysdag när vi tittade på film och jag flätade flickornas hår med garn. När jag kom hem gick jag ut i skogen och sprang. Idag var en tung dag och det var tungt i benen men det är alltid skönt att komma hem efter man rört på sig. Idag tackar jag min vän Sara som har varit med mig hela dagen så jag slapp vara själv. Ingen annan har varit hemma på min dag. Med sötsaker framför oss så satte vi på "Dumma mej 2" och avslutade min födelsedag. Jag längtar till imorgon när mannen min kommer hem. Jag längtar till lördag när jag ska träffa tjejerna för en riktig myskväll med mat och jacuzzi. Jag längtar mest till söndag när jag får träffa min älskade familj för att fira och det kommer troligtvis sluta i en familjefejd eftersom vi ska mötas i bowling. 

 

Klockan är 07:47 och jag har redan varit på jobbet i 20 minuter. Åkte hit en halvtimme tidigare bara för att jag skulle få skjuts av Jocke. Någon jäkel har snott min cykel så jag måste gå till nibble nu och det tar ju ett tag... 25 minuter kvar tills jag måste öppna dörren för de små monsterna. Fast den här gången är de inte så små, 5:or, där troligtvis hälften av de är längre än mig. Den här klassen har jag bara haft en gång, för ett år sedan så jag hoppas jag kan skapa någon slags respekt hos dem. Jag får slå ner med Gandalf-käppen på en gång och säga ifrån. Good luck mini-Sanna. Fast nej. Idag ska jag vara grym det har jag lovat min man, igår var jag "neggo". Idag är jag grym. 

Inatt var en jobbig natt. Vid tre-tiden vaknade jag av ännu en mardröm, vilka verkar vara återkommande varje natt nu på senaste tiden.. (Allt från att jag blir jagad, pappa blir halshuggen, Jocke hånglar med någon annan tjej och en annan dröm där han är ond och ska döda någon... Liksom what?) Jag tog tag i Jockes hand och märkte att han också var vaken. Så där låg vi vakna till 5 och jag somnade äntligen om, dock vaknade jag kanske en kvart senare av ännu en mardröm. Drömmen var så verklig, jag låg i sängen och in genom sovrumsdörren kom ett huvud sakta fram i skuggorna och jag skrek i drömmen och i panik vaknade jag och andades som om jag hade sprungit ett marathonlopp. Livrädd skvatt Jocke upp och la sig runtom mig och då orkade jag inte drömma en till mardröm. Så vid 05:20 gick jag upp och satt mig vid tv:n. Tittade på Nanny och ställde mig sen i duschen. Så imorse farfar, var vi vakna vid samma tid. 

Jag skulle egentligen följa med några av mina tjejer till Uppsala idag för att fira Emelie men jag har haft huvudvärk nu i tre dagar och det känns som någon slagit mig med en stekpanna i ansiktet, så jag känner att bägaren när som helst kan rinna över och då kommer sjukstugan hit. Jocke är redan förkyld så jag har ju alla förutsättningar emot mig så jag kände att en kväll med alkohol och utgång var lite risky business för mig. Så det blir en vilohelg och kanske en tripp till erikslund bara för att äta lite frozen yoghurt, det blir väl alla friska av(!!!) 

 

Tänk att vi har med en sån här tjej i Idol i år och jag blir ytterst förvånad om hon inte kommer till final eller vinner hela skiten. En av mina två favoriter i år. Go Matilda. 

 

 

 

Och inte nog med henne så har jag lyssnat på denna man ett antal gånger på youtube och hans klipp delas flitigt runt på sociala medier. Herre-fucking-gud.

 

 

 

 

 

 

Förra veckan sa jag till Jocke att jag inte hade någonting speciellt att se fram emot. Så vi bestämde oss för att boka en kryssning i sista minuten så i fredags åkte vi upp till Stockholm och hoppade på Birka-båten och for iväg. Jag kommer alltid komma ihåg den här kryssningen. När vi lämnat alla saker i hytten så satt vi oss baren längst fram på båten och tittade ut över kusten. Det var högljutt med röster där inne så jag fick sitta nära Jocke för att höra. Men det gjorde mig absolut ingenting. Jag älskar att vara nära min man. Jag kan inte riktigt förstå vilken tur jag har som har honom. Han hade skjorta på sig med en tunn stickad marinblå tröja över och skäggstubb som jag inte kan låta bli att ta på. Så fort han ler så blir jag varm till och med i tårna. Och han älskar mig så. Det är inte ofta man kan känna det från någon annan men han får mig att förstå. Jag är speciell för honom. I alla fall. Efter att vi ätit mängder(!!!) av buffén och suttit där länge och bara pratat i närmare två timmar så gick vi till bandet som spelade vid baren. Vi satte oss i en av sofforna och kollade på alla dansande medelålders kvinnor och män. Helt klart underhållande. Han frågade om jag ville ha någonting från baren och det ville jag gärna så han gick längre bort för att köpa en drink. Jag satt kvar och fortsatte kolla på de nu buggande paren på dansgolven. Jag insåg då att han varit borta en stund och jag tittade dit och han stod inte längre vid baren. Jag antog att han bara gått på toaletten. En stund senare kom han tillbaka till soffan och gav mig drinken och även en ros som han gömt bakom ryggen. Han satte sig ner tätt intill mig och viskade i mitt öra och sa hur mycket han älskar mig på alla sätt och vis och att han alltid vill vara med mig, hela sitt liv. Då frågade han om jag ville förlova mig med honom och det finns inte en tvekan om att jag inte skulle vilja det. Jag är inte intresserad av att vara med någon annan och jag har redan för länge sedan bestämt mig för att jag kommer vara med denna man hela mitt liv. Så är det bara. Jag förstod att detta kanske inte var speciellt planerat, som jag älskar, när han sedan säger "jag fick slita för de här" och drar fram två egengjorda bronsringar som han av gem försökt göra runda. Jag är knas och jag älskar sånt där knas. Jag älskar min knas. Förlovning för mig är inga ringar, det är ett löfte jag man ger. Okej, en gem-ring kan du få ge mig ;-)

 

Det är den 11 september idag, känd för att vara tragisk. Men den 11 september 2014 har varit en bra dag för mig. En helt vanlig dag. Vaknade klockan sju och ville bara återigen lägga mig i sängen som varje vardagsmorgon. Med all kraft i kroppen kom jag äntligen upp och sminkade mig. En kvart senare ringer Jockes alarm och jag springer alltid dit och lägger mig på honom någon minut för att han ska få vakna upp med kramar. Den här veckan har jag varit elevassistent och just idag har jag lyckats vara helt sams med alla barn. Det är otroligt. Efter en heldag på Nibble så traskade jag hem och sen till simhallen för att simma en timme med Sara. Nu har jag intagit soffläge till hundra procent och tittar på Böda Camping, bara för att det är lugnt för själen. Sockersuget börjar smyga sig på nu och jag suktar något otroligt över glassen i frysen. Japp, det ska jag ha. Så med ett helt meningslöst inlägg och en helt vanlig dag, så tackar jag för mig. Trevlig helg. För det ska jag ha. 

Nu har jag tagit ett beslut. Och det är inte lätt när man heter Sanna Jaska. Beslutet mellan wienerbrödet eller kanelbullen på fiket kändes ganska smått jämfört med valet om min framtid. Jag måste däremot säga att fikavalet kändes på något sätt svårare. Socionomprogrammet var ingenting för mig. Jag gav mig in i det för att hjälpa men insåg nog inte att beslut som att omhänderta barn från sin familj fanns inte riktigt med på min karta. Jag satsar istället på att ägna min fritid och givna tillfällen till att hjälpa. Jag ska bli lärare för små barn. Idag känner jag så i alla fall. 

Det är tisdag och min första och andra dag som blivande socionom är över. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga om dagarna för jag vet egentligen inte vad jag tycker. Jag tänker nog för mycket för mitt eget bästa ibland. Jag och de andra hundratjugo studenterna fann oss en varsin plats i Hörsal 2 i måndags för att lyssna på våra blivande lärare. Tanten med de rektangulära glasögonen pratade om socialt arbete, seminarium, vetenskapsteorier etc. Jag kollade runt och såg hur mångas ögonlock bara blev tyngre vid varje ord hon sade. Jag väntade på ögonblicket när känslan i magen säger - "shit vad kul, nu kör vi". Men frågor som "Varför har jag ens sökt det här?" och "Hur tänkte jag nu?" var det enda som kom upp i mitt huvud. Jag anser inte att det är något som helst fel på utbildningen, kanske bara fel för mig. Igår och idag känns det fel. Lärarna berättade vad de hade arbetat som och inte ens det fick mig att haja till. Mina två nya pendlarvänner visste exakt vad de ville få ut av utbildningen. Den ena kvinnan ville jobba som biståndshandläggare till att börja med och om 25 år så är hon Köpings nya socialchef och det tvekar jag inte en sekund på att hon blir, hon är grym. Den andra kvinnan vill jobba med familjehemplaceringar och den inriktningen. När jag sedan själv ställde mig frågan var det enda jag kunde tänka på när jag och en sjuårig ganska nyanländ somalisk flicka på Nibble tillsammans lyckades få ihop en historia på sju rador om vad hon älskar att göra på fritiden. Hon älskade karate som hon och hennes kompis alltid gjorde. Hennes kompis var jättebra på det. Hon hade ett bälte.