Det är en väldig kontrast över sysselsättningarna jag och min sambo har för oss nu. Han gick nyss ner för att hålla sitt Core-pass och jag sitter hemma i soffan och äter godis. Att jag stannade hemma var främst för att jag skulle ta upp böckerna som ligger bredvid mig just nu och sätta igång och skriva ner anteckningar till den kommande inlämningsuppgiften. Men ja, jag har inte kommit till det riktigt än.. Det är så svårt. På studiehandledningen står det "Skriv en kort sammanfattning om enspråkiga och flerspråkiga barns (0-6 år) språkutveckling utifrån ovanstående litteratur (cirka 2 sidor)." Jag vet inte vart jag ska börja eller vad det ska innehålla. Jag har läst cirka 300, ibland helt obegripliga, sidor ur böckerna. Nu ska jag få ner det på två A4. What!?.... Förutom min brist på talang för att ta tummen ur röven så känns den här utbildningen rätt. Socionomutbildningen kändes absolut inte rätt. Jag har hittat mig vänner härifrån Köping att pendla med och de är sköna. Ni vet sådana där "Jag behöver inte trippa på tå runtomkring dem"-människor. Jag kan vara mig själv. Idag hade vi ett boksamtal i grupp. Vi skulle diskutera utifrån en novell vi läst. Det började med att alla fick säga några meningar om vad deras första tankar var. Det var en kille som fick börja. Jag förstod typ ingenting av vad han sa. Han pratade så fint. Jag såg troligtvis ut som en uggla med mina uppspärrade ögon när jag lyssnade på honom. När han började tala så väl om "normer, hierarki" och andra fina ord så kände jag mig som en 14 åring som lika gärna kunde ha haft ett bubbelgum i käften och en tröja med Justin Bieber på. Om det är något jag inte har så är det ett bra ordförråd. När resterande medlemmar i gruppen fortsatte diskutera så kände jag mig lugn igen. Det fanns flera 14 åringar i rummet... Ja ja, okej jag ska väl försöka läsa mina böcker nu... Ack. Men tack för idag. Kram.

 

 

 

I två dagar har jag levt vad många kallar lyxlivet. Jag har varit Maria Montazami med en bok istället för ett läppstift. Efter en LÅNG bussresa i onsdags ner till Larvik så kom jag äntligen fram och möttes av min långa, alldeles utomordentligt stiliga man på busshållsplatsen. Det kändes som vi hade varit ifrån varandra mycket längre än en vecka. Det var nästan som om jag var pirrig och jag märkte att han också var det. Det var som om vi nyss träffats. Mannen hade bokat två nätter på "Farris bad" till oss. Ett superfint spahotell och rum med havsutsikt. På torsdagsmorgonen gick vi båda upp vid halv sju för att vi skulle hinna äta frukost tillsammans. Och oj vad vi älskar frukostbufféer. När han fick till jobbet strax efter halv åtta gick jag upp till rummet igen om sov en timme. När jag vaknade tappade jag upp ett skumbad och la mig och tittade ut över det stormande havet. Ja, det var utsikt från badkaret också!! Med russinfingrar gick jag upp och gjorde iordning mig lite och gick ner i lobbyn för att sätta mig och läsa lite ur mina studieböcker. En öppen brasa och utsikt över vattnet där också. Kändes som en ganska bra pluggmiljö. När mannen slutat jobba tog vi på oss badrockarna och gick till spaet och senare till en indisk restaurang lite längre bort. Gudars bananer vad god mat det var. Jag är ledsen Alex, den slår nog till och med Lunkans bombay. När man kom in var det som man flygit i timmar och kommit till Indien. Det var fina tyger som hängde i taket, prydnader med alla möjliga konstiga krumellurer, indiska kryddor som de visade upp och riktig indisk musik. Servitören såg så indisk ut som man kan göra med en vit turban på huvudet och långt svart skägg. Jag är inte alls missnöjd med min vistelse i den norska staden. Men vem kan vara det när man bor på ett av nordens finaste spahotell och får komma till Indien på kvällen och äta? Det blir nog ett antal fler vistelser på Farris under åren framöver när Jocke jobbar här. Tack för denna tid Larvik och jag tror nog vi kommer ses en del. Kram.

 

Jag har varit oengagerad till dig min blogg... igen. Jag har bara njutit av att det har varit jul och att jag har haft min man hemma så länge. Nu har vardagen gett mig en käftsmäll och jag försöker vänja mig vid den. Klockan 03:30 gick jag upp i onsdags. Jag och Tanja skjutsade våra män till Arlanda för att de skulle ta flyget till jobbet. Ja, sjukt låter det, men så sant. Halvt skräckslagna körde vi på det dåliga väglaget och snö som föll mot framrutan. Efter en bit på vägen insåg vi att vi hade varit lite tidsoptimister så Jocke fick ta till sin försäljningsröst och smöra för damen på Arlanda medan Jonny smörade för Tanja om vilken fantastisk bilförare hon var. Jag satt i mitten i baksätet med benen över Jockes och med armarna runt hans arm och kramade så hårt jag kunde. Jag ville inte riktigt att han skulle åka igen. 20 minuter innan planet lyfte pussade jag på honom och så fick de springa för att hinna med. På något sätt känns det bra att även Jonny jobbar i Norge nu. Det blir liksom systrarna mot världen här hemma och någon som vet hur jag känner när jag saknar. Jocke kunde inte vara en bättre distanspojkvän. Han hör av sig direkt när han vaknar, sms:ar eller ringer mig under dagarna och videosamtalar med mig på kvällarna. Han vet vad jag behöver och älskar. Jag planerar nog att åka till honom nästa vecka, jag längtar för mycket!! Men nu, ja nu, sitter jag i köket och lyssnar på Melissa Horn. Klockan är 23:11 och jag är inte det minsta trött. Jag har lyckats låna en av böckerna vi ska ha till utbildningen som börjar nästnästa vecka. Kanske skulle börja läsa på den. Det blir nog säkert en sömnfaktor. God natt alla mina kära och god natt min älskade norrman. 

Idag känner jag att det är nästan en helt optimal onsdag för min del. Vaknade runt åtta imorse och kollade som vanligt på telefonen där jag som varje dag fått ett snapchat från min man med ett "Godmorgon Älsk ♥" vilket får mig att le ett litet leende varje morgon, även om jag inte är den trevligaste just den tiden på dygnet. Steg upp och åt sedan frukost, hann till och med koka ett ägg, lyx. För att sedan hoppa in i duschen och sen vid halv tolv åka till Västerås City. Julklappar skulle inhandlas och jag är alldeles fantastiskt nöjd med att jag köpt nästan allihopa nu. Har bara några kvar men jag vet redan ungefär vad jag ska köpa. Sedan brukar man ju alltid råka få med sig lite egna julklappar hem. Idag blev det en röd tröja (på bilden) och ett par byxor. Jag har klippt och färgat håret också vilket jag är supernöjd med. Känner mig lite fräsch i huvudet nu igen. Dock så missade vi en liten slinga i huvudet på mig som är typ brun/blond... Stör mig en aning på det men ack för den som är petig. Jag får leva med min slinga, ett tag. Oj just ja, tillbaka till den optimala onsdagen. Jocke B, min allra mest speciella ena, kommer hem ikväll och kommer stanna ända till början av januari så nu kan jag pusta ut i några veckor. Det tackar man för. Så nu ska jag fortsätta att vänta ivrigt på att han ska öppna ytterdörren snart. Kram.

Elin skrev till mig att jag ska blogga mer. Troligtvis för att hon är uttråkad på jobbet. Hon tyckte jag skulle skriva om ett ämne, typ "Min bästa vän" och då troligtvis för att bli nämnd. Men hur ska man kunna definera en enda som sin bästa vän. No. Du är med Elin men du är dock inte min bästa vän, du är en av mina "bästaste". Hoppas det duger. Alla har en egen plats i mitt liv och betyder olika för mig. Så det här inlägget får bli en presentation av mina bästa vänner. Enjoy. 

 

Vi börjar med en väldigt kär en, källan bakom denna idé. Elin Elisabeth Carlsson. Hoppas du heter Elisabeth i andranamn nu, det kändes rätt. Elin. Elin. Vad fan ska jag skriva om dig? Hon är en långhårig blond tös med en otrolig känsla för att alltid klä sig snyggast på krogen. Hon är Karlbergsbadets bästa anställda som gärna hälsar lite extra på männen som kommer till gymmet. Hon har ungefär samma smak när det gäller att kolla på män, förutom att hennes oftast är 20 år äldre än de jag la märke till. Om man känner sig nere en dag så kan man alltid höra av sig till henne för att få ett leende på läpparna och om man skulle behöva en partner för kvällen så är hon den kramgoaste vännen jag har. Fingrarna räcker inte till, till hur många gånger vi har skedat. Snapchat, det är hennes grej och jag får väl ungefär 20 snaps varje dag där man får följa med henne genom hennes glada och tuffa tider. Oftast nymålade naglar, failade naglar och bilder när hon ser ut som Klimpen. Hon är en otroligt fin tjej och om killen ska ha någon chans behöver han ta henne med storm eller vara totalt obegriplig så hon får jaga honom... Ja, jag förstår mig inte heller helt på henne. Men bra som FAN är hon i alla fall. Jag lovar dig ett gott skratt om du delar hennes otroliga humor, inte många som kan få mig att skratta som hon kan. Hon är snabb i mun den kvinnan, kommer på ett fyndigt svar på varenda fråga. Hon kan även historiens alla årtal och intresserar sig av dinosaurier. Ja. Hon är speciell min vän, men alldeles fantastisk unik i sig :')

 

Person nr 2. Det får bli min allra äldsta vän, Sara Magdalena Eriksson (Pling). Vid sex års ålder traskade jag troligtvis väldigt nervös in i min framtida lågstadieklass. Det gjorde den lilla flickan med så blont hår så det nästan var genomskinligt också. Hon hade alltid en liten tofs mitt på huvudet eller två på varsin sida som stack rakt ut. Från sex år har vi sedan gått arm i arm vidare genom livet. Vi har haft turen nog att hamna i samma klass enda till gymnasiet, men något sådant kunde inte splittra oss. Hon är den där vännen som sitter på toa med öppen dörr och pratar med en samtidigt men som tycker jag är världens snuskigaste när jag säger att jag måste bajsa. Denna pingla har gått igenom alla stilar i livet, några som vi inte riktigt vill komma ihåg med svart hår och vit ögonskugga men nu har hon hittat tillbaka till sitt blonda hår, precis som hon var menad för. Eftersom vi har levt tillsammans hela våra liv så känner vi varandra utan och innan och vet exakt hur den andra kommer att reagera i en situation. Vi är lite av motsatsen till varandra på många plan. Jag är känslig och gråter över det mesta. Jag är rädd för bråk och undviker det. På det planet är Sara den starka av oss (även om vi ska brottas) och hon ställer alltid upp för mig om någon skulle vara dum eller behandla mig orättvist. Ett av de starkaste minnena jag har gällande just detta var under "Peace and Love" när vi stod i den stora folkmassan och trängde oss framför scenen. Det knuffades och jag kom åt en tjej ett antal gånger som om jag puttade på henne så hon puttade till slut tillbaka på mig. Då kom macho-woman fram i Sara och knuffade till den andra tjejen ganska hårt. När hon sedan tittade bak på oss så pekade Sara på en annan tjej som hon då gick på. Vi smet då lite diskret därifrån. Vi skrattar ofta ihop och ofta är det ingen annan som förstår vad vi ens skrattar åt. Hon är den där vännen man kan prata i telefon med i två timmar och man har alltid något att prata om. Hon är charmtrollet av mina vänner ♥

 

 

Nr 3. Sara Louise Carlsson. Henne lärde jag känna för inte så väldigt länge sen. Några år har vi känt varandra och vi har funnit varandra mer på senare tid, just för att vi insett att vi är väldigt lika på många plan. Hon är den vackra numera kortklippta mörkblonda tjejen som sitter vid bordet som nästan varenda kille dras till. Hon är dock så mycket mer än bara sitt utseende. Hon är otroligt varm och har så mycket känslor att ge och jag önskar att det kommer någon som förtjänar hennes kärlek hon kan ge. Jag har lätt att prata med henne eftersom hon känner likadant som jag gör i många situationer. Hon tjurar lika mycket som mig och tänker på lika mycket onödiga saker också. Hon är inte gruppens partyprisse, förutom när hon är riktigt taggad. Men annars uppskattar hon gärna att umgås med sina närmaste, kanske ta ett glas vin och bara prata om livets goda stunder eller ligga i soffan med någon hon tycker om med tända ljus på vardagsrumsbordet. Hon är också den man väljer om man vill att någon ska pilla en i håret. Det där kan hon. Vi skrattar också ofta ihop, fast hon sitter faktiskt ganska ofta och skrattar åt själv när ingen annan tycker det var lika kul. Och för att avsluta denna presentationen så hoppas jag att hon hittar en man som är värd henne, som uppskattar att faktiskt just han får vara med denna kanonbrud!! 

 

Nr 4. Huda Mustafa. Hm, har du något mellannamn? Jag tror du har din fars namn i ditt namn men jag vet inte riktigt vilken ordning. För mig är du i alla fall alltid Huda. Eller huden. Huda tillbringar stor del av sitt liv i pingishallar och på grund av henne har jag fått en inblick i pingislivet, vilket jag troligtvis ALDRIG skulle fått annars. Vi har känt varandra sedan tvåan på gymnasiet när vi valde samma inriktning på samhällsprogrammet och vi hittade varandra nästan direkt. Hon är en tjej man kan kalla "en riktigt skön lirare" om jag uttrycker mig som Jocke skulle kunna gjort. Hon bryr sig inte om vad någon annan tycker om henne och kör helt sitt eget race och det beundrar jag hos henne till tusen. Hon är också en av mina kramgoa vänner och henne kan man lägga sig i famnen hos som en katt och förvänta sig att bli klappad på kinden. Hon är en nödvändig vän i mitt liv. Henne kan man lita på till 100% när man berättar någonting för henne för hon skulle aldrig berätta det vidare. Hon är helt fantastisk och jag är lycklig att jag får vara hennes vän. Dessutom har hon koll på mig. Om jag tappat bort min nycklar eller letar efter min telefon så vet hon exakt vart de ligger. Hon är mitt minne och min hjärna ibland när min egen tycks ha gett upp. GRYM tjej med ett otroligt stort hjärta.

 

 

Nr 5. Moa Paulsson. Hon är en av mina "nya" vänner som jag lärt känna allt mer på senare tid. Hon är den som märks på en fest. Hennes hår ligger alltid exakt där det ska och klänningarna exakt där de ska sitta. Hon är kvinnan som kan shoppa. Hon har kläder så det räcker och blir över till halva Sveriges befolkning. Dock skulle nog inte en tiondel av dem få på sig hennes tajta kläningar. Hon är trygg och man känner sig trygg i hennes sällskap. Om man skulle ha något problem är hon en otroligt bra vän att prata med. Hon ger råd som man verkligen tar till sig och det känns som hon alltid lyssnar på en och förstår. Hon kan bjuda på sig själv till fullo och skiter också mycket i vad andra tycker. Hon är en vän man vill ha bakom sig i tuffare tider. Otroligt glad över att hon nu också finns i mitt liv.

 

Nr 6. Sandra Skarin. Den yngsta av oss. Men ack den tuffaste blonda bruden också. Man vill inte komma på hennes minuslista för då blir det inga kärleksblickar direkt. Vi hittade varandras likheter på dansgolvet otroligt nog. Vi har samma musiksmak och gillar att dansa till musik man faktiskt kan dansa till. Hon är en person man gärna vill ha med i umgänget. Hon kommer ofta med kommentarer man skrattar gott åt och hon vet hur man livar upp en fest. Hon skulle aldrig låta någon köra över henne. Hennes väg, annars ingen väg. Det älskar man hos henne. Hon är en fantastisk tjej och hon har alltid något nytt att dela med sig av. 

 

 

 

 

Sitter för tillfället i bilen utanför Elgiganten. Jocke skulle in och köpa en sladd och sa att det går fort så du kan sitta kvar. Glöm det, jag ska med! Några minuter senare blev jag utskickad igen till bilen. Jag tror det är julklappshandling på gång. hmmm, spännande!! Vad kan han fundera på där inne tro!? ......

Idag var det dags för julklappsshopping. Jag vaknade och var täppt som ingen annan och kände mig inte alls kry för att möta hundratals människor på ett köpcenter men jag ville ändå inte ligga inne hela dagen, så vi åkte ändå. Det låter ganska troligt att det inte är jag som skulle orka så länge idag, men ack så fel man kan ha. Att handla med en karl.... Vi var inne i tre butiker. Han fick ångest av allt folk och blev irriterad (men med ett leende på läpparna, det är ju ändå Jocke) efter fem minuter. Det här skulle bli en kort vistelse. Han gick och köpte sin ena present och jag köpte hans andra till en dam i familjen hans. Jag köpte då ingenting så det får bli en vistelse till Västerås med de kvinnliga könet nu i veckan istället. Med lättnadens suck satte vi oss i bilen och ska nu handla sushi-ingredienser till ikväll, när han väl kommer tillbaka från elgiganten. Så, det var dagen. Ha en mysig lördag, för det ska vi!! ❤️

Idag blev det en dag hemma i soffan. Huvudvärken, den minimala febern och snoret fick mig att stanna hemma en dag, men imorgon är jag tillbaka igen. Främst för att jag blev förskräckligt uttråkad av att bara vara hemma en hel dag. Tänkte för några dagar sen att det vore skönt att vara sjuk några dagar och få ligga hemma men ack vad fel jag hade. Inte alls något jag ville. Det hade nog säkert varit lite mysigt att vara sjuk tillsammans med någon men helt själv är ju bara tråkigt. På min händelserika dag så hann jag faktiskt kolla igenom alla mina bilder på datorn. Jag hittade några jättefina far och dotter-bilder på Magnus och Jolina. Kärlek ♥

05:32 sträckte jag mig mot fönsterbrädet för att kolla vad klockan var. Jag vaknade av att det gjorde ont att svälja och jag antog att jag blivit sjuk när jag låg och frös där i sängen med täcket ända upp till hakan. Fram till klockan sju låg jag och vred och vände tills klockan ringde. Halsontet hade försvunnit när jag vaknade igen. Så med tunga steg gick jag jag upp, stoppade in två mackor i mikron för att sedan bre dem och sätta mig framför julkalendern. Nu sitter jag på jobbet med ett tungt huvud och ännu tyngre ögonlock men inte sjuk nog för att vara hemma. Jag kanske har minimalt med feber när jag känner med handen på min panna, fast jag har i och för sig alltid haft kalla händer. Det är nästan jobbigare att varken vara sjuk eller frisk än att faktiskt vara sjuk. Man vet inte riktigt hur man ska bete sig. Ack. Vilket tufft liv man lever. Så... Till något allvarligare.. Julkalendern!! Ska den inte vara julig och mysig? Förra året med "Hedenhösarna" blev succe, till stor del för att de lyckats få med riktigt bra skådespelare. Jag vet inte vad jag ska tycka om årets. Utspelar sig vid en strand och skådespelare som man inte riktigt förstår sig på. Två av avsnitten är det nästan så att jag fått bita i kudden för att det varit spännande, vad ska då de riktigt små barnen tycka? Nja, jag är inte övertygad. Det är nog bara för att jag ser en julkalender framför mig, precis som jag vill ha den. Hmm.. Jag kanske skulle bli regissör.

 

När jag nu sökte efter en bild på julkalendern så kom jag in på en länk angående redan nästa års julkalender som tydligen redan börjat spelats in och ska handla om barn genom historien. Från år 1015 till 2015. Det tyckte jag var spännande. Längtar redan lite till nästa jul nu.

 

En kvart kvar av min arbetsdag. Halleluja. Jag har längtat efter att få komma hem och diska, längtat!? Jag har ett helt berg i diskhon som måste bort. När Jocke inte är hemma så förvandlas jag till hemmets slarver. Det är kläder överallt och diskhögen minskar aldrig. MEN det luktar inte svett i lägenheten från träningskläder i alla fall. Det var en pik till dig min man. Om tio minuter sätter jag mig på bussen. Jag tror jag ska äta nudlar när jag kommer hem. 4-kronors nudlar från hemköp. Jag är jättesugen. Näringsrikt och fint. Just ja, jag har julpyntat också. Det är så rött och fint med tomtar lite överallt. Jag älskar julen och jag skulle inte alls vilja åka utomlands över julen som många andra Svenssons. Det var en pik till dig far. Oj, nu måste jag börja packa ihop. Goodbye.

Jag känner mig kluven över en sak. Förra veckan hoppade jag av bussen som tagit mig från jobbet hem till min lilla stad igen. Direkt när jag klev ut så fick jag dra upp dragkedjan ända upp och sätta på mig vantarna som jag hade i väskan för usch vad kallt och regnigt i luften det var. Jag gick som vanligt min korta väg för att komma upp till värmen i lägenheten. Men på vägen dit kunde jag inte låta bli att titta på den kanske 30-åriga kvinnan några meter bort som satt utanför mataffären. Hon satt på knä och hade sina troligtvis iskalla händer ihopslagna. Jag fick en obehaglig känsla i magen och jag var tvungen att göra något. Jag gick direkt till vårt gästrum när jag kom in i lägenheten. Jag drog fram skrivbordsstolen för att nå upp till den stora påsen som låg uppe på garderoben och hällde sedan ut allt över sängen. Där hittade jag ett par vantar och en sjal som jag säkert inte skulle använda mer ändå, annars hade de nog inte legat i den där påsen. Jag letade i jackfickorna men kunde inte få ihop mer än 18 kr i lösa pengar men det var i alla fall någonting. Så gick jag ner till henne med de lite pengar jag lyckats skramla ihop och gav henne vantarna och sjalen. "Tack så mycket" var det enda hon upprepade. Det var väl allt hon hade lärt sig på svenska. Utan att veta mer vad jag skulle säga eller göra så gick jag därifrån och när jag tittade bakåt så satte hon på sig vantarna och det var allt jag önskade henne just för stunden, att få värma händerna. Vad det gjorde för hennes liv var väl inte mycket dock.

 

Man hör så mycket olika historier om dessa tiggare som kommit till Sverige. Att de lever fattigt och kommer hit för att de behöver pengar, det har vi alla förstått. Men när folk säger att de jobbar för ligor som själva tjänar på de andras tiggeri, så vet jag inte vart jag står. Hur vet folk det? Går rykten om att många sitter med nya mobiler och hämtas upp i en Volvobil. Dock är inte mobiler någon lyxpryl längre men jag blir ändå fundersam. Och vart tar de vägen under kvällstid? Sen läser man i tidningar om hur det där med ligor bara är en myt och att de har kommit hit för att försöka försörja sin familj hemma i sitt hemland. Att de skickar hem 80% av det de får ihop. Vilket inte kan vara mycket. Jag önskar att de kunde svenska eller engelska så jag kunde få prata med dem så de kunde få mig att förstå och hoppas att de ger mig sanningen. Ligor eller inte, det är ingen levnadsstandard jag önskar någon.

 

Åtttiofem minuter kvar av min arbetsdag. På torsdagseftermiddagar verkar hela kak-regionen tagit helg. Det kan ni inte göra när det sitter en uttråkad telefonist och bara väntar på att ni ska ringa och vilja ha hjälp med att fixa duschslangen som gått sönder eller att ni vill kopiera massor med papper, så att jag då under tre sekunder kan vidarekoppla er till någon annan. Det är konstigt hur dagarna kan kännas så otroligt olika långa beroende på vad du gör. Om jag skulle fortsätta jobba i växeln hela mitt liv så skulle jag leva i 300 år. Om jag som tänkt ska jobba som lågstadielärare så kommer jag leva i kanske 60 år. Jag ser fram emot mina 60 år av söndersprängda öron och matteläxor att rätta till kvällskvisten eftersom jag skjuter upp allt. Jag tror inte jag orkar bli 300 år gammal.

Besökt ett juligt Ica Maxi, ett extremt juligt Rusta och ett inte alls speciellt juligt IKEA idag. Jag och Carlsson var på julhumör och åkte till Västerås med inställningen "RÖTT". Dock möttes vi av mycket annat än rött. Blåa blinkade lampor har vi alla vant oss vid som hänger vid balkongerna hos dem som inte verkar fatta vad julen är. Men när jag nu sökte på julinspiration på google så var det inte alls vad jag tänkt mig. Julen är röd, mörkgrön och vit, med lite inslag av grått. Nu ska hela julen tydligen vara vit och grå och kanske liiiite inslag av rött om man drar på gränserna. Hallå? När det är jul vill jag komma in i en helt rödklädd stuga som luktar kanel. Det vita ska finnas på ljusen, tomteskägget och den fejkade snön, det gröna ska vara där man hänger julgranskulorna och det gråa ska vara kanten på en filt eller om tomten blivit lite grå i skägget. Det är min jul och jag ska allt klä min jul så. 

 

Jul, Sverige, 2014

Det är söndag och det är den söndagen jag inte velat ska komma. Fick för en timme sen ställa om mig till att jag ska ha ett distansförhållande i veckorna. Han sitter nu i bilen på väg till Norge och jag sitter i soffan och marabou-chokladen tog precis slut. Man kan väl säga att jag är lite nere. Jag längtar mest till när jag kan gå och lägga mig så att jag kan vakna upp på rätt sida och hoppas att det snart blir fredag. Oj. Vad deprimerande det lät. Något positivt. Hmm.. Jag har höjt värmen på alla elementen och jag har dragit upp persiennerna i sovrummet och de kommer förbli så tills fredag. Ja. Det var det positiva. Jag är väldigt stolt över dig min man. Du är alldeles speciell och fantastisk på det du gör. Du kommer charma brallorna av norrmännen. Men jag kommer sakna dig ♥

 

Jag är rastlös ända ner i tårna. Då har jag ändå varit och tränat idag och kom hem för bara fem minuter sedan från stan där jag, syster, systerdotter och mor varit och fikat. Inte lika kul att komma hem till ett tomt hem. Mannen min är på möte i Stockholm så jag vet inte när han kommer hem. Jag vill göra någonting kreativt!! Men har förlorat fantasin om vad jag ska göra. Jag vill gå in i min egna lilla värld och sätta på en playlist på spotify från 2006, med Kelly Clarkson och Pink-klassiker. Ska jag kanske baka? Fast jag är ju inte ett dugg sötsugen. Då känns det inte lika kul... Baka bröd kanske. Hm, det har jag aldrig gjort förut...... Åh, fick precis svar på mitt sms till mannen om att jag är supersugen på sushi. Han vill också ha!! Jag blev helt plötsligt väldigt glad. Nu är det bara att tina laxen och skölja riset. MUMS!! 

 

 

 

 

Nu är det flera som sagt att jag inte bloggat på länge. Det har de helt rätt i men jag känner mig inte så spännande för tillfället. Elin tycker jag ska skriva ett helt inlägg om bara henne. Ja, så mycket bus som hon alltid ställer till med så skulle min blogg kunna handla om bara hennes vilda liv som badvakt på Köpings badhus. Idag ska mitt inlägg dock inte handla om hennes crazy life. Dagens inlägg ska handla om.... eh... stundens tankar och funderingar kanske!? Just nu halvligger jag på den nedsuttna delen av vår stora soffa. Där trivs man som bäst. På tv:n är det någon film som liknar en blandning mellan stolthet och fördom och downtown abbey. En sådan där perfekt film att ha i bakgrunden när man egentligen inte orkar sätta sig in i något nytt. Lyssna på engelska med sådan extrem brytning så man ändå inte förstår någonting. Passar perfekt en torsdagskväll klockan 22.33. Jocke kom precis hem också. Han sitter i andra änden av soffan, på kanten. Han vet vad han får för blick om han gosar ner sig i kuddarna när han kommer hem iklädd sina svettiga träningskläder, så av automatik vet han nu vart han ska sitta. Haha. Jag låter som en tuff flickvän att bo med. Fast vi tycker faktiskt väldigt mycket om varandra. 

 

Den här veckan har gått fort fram och jag har jobbat på nibble ganska mycket denna vecka. Nackdelen med att jobba på en skola under november-månad så är det vädret. Man kan inte undvika de kalla vindarna som nu också innehåller snö, rakt in i benmärgen, när man måste vara rastvakt eller ha utedagar. Kyla är inte my cup of tea. Nu vill jag gå och pussa på min man som nu ligger på golvet istället för i soffan. Så blogginlägg nr 2 får komma snart. See you soon lads. 

Godkväll. Jag har återigen glömt bort min bloggs existens. Jag har haft tankarna på annat verkar det som. Helgen var alldeles perfekt men den kändes dock som om den var 6 timmar lång typ. I fredags blev det eftermiddagsjobb och sen kom jag hem till en man som låg som en sjöstjärna med ansiktet rakt ner i soffan. Han hade kommit hem från två intensiva dagar i Norge med nya jobbmöjligheter. Det känns som det är nya möjligheter i hans liv varje vecka och jag hinner inte riktigt med varje gång. Men han är grym min man. Sjukt grym. Så som ni kanske förstod tidigare i texten så blev fredagen ganska så stillsam med mys i soffan. Lördagen så åkte Jocke och tränade i Västerås så jag hängde med och passade på att gå på stan så länge. Det blev shopping. Massa shopping. Två jackor hittade jag. Kvinnan i kassan på H&M tyckte jag gjorde ett bra val som köpte en kappa på BikBok och en lite kortare jacka i hennes affär. Jag kunde ju inte annat än hålla med och tackade för att hon sa så när kortet samtidigt drogs i kortläsaren. Dessutom köpte jag träningskläder. Japp. Jag har börjat träna och jag är otroligt glad över mitt blåa actic-kort i plånboken. När man har en man här hemma som hela tiden vill ha med sig någon till gymmet så slutar det tydligen med att man går dit, men utan honom. 

Lördagskvällen spenderades hemma hos Rosanna i Kungsör. Jag och sju av mina fina vänner samlades ute i hennes "utehus" om man kan säga så. Otroligt mysigt. Nästan som ett varmt växthus, dock utan växter men med ett bord och stolar och ljus runt omkring. Där åt vi tacos och mumsade i oss glass. De har nyligen investerat i en jacuzzi så den invigde vi klockan tio på kvällen. "När vi blir stora ska vi också ha en jacuzzi" var det första jag sa när jag kom hem till Jocke. 

Söndagen gick i ett och jag hann inte riktigt känna att det var helgens sista dag förrän den var slut. Men vilken bra dag det blev. Började med att bli bjuden på frukost hemma hos Jockes mamma och fick en present för att jag fyllt år. Där fick Jocke gå igenom sina gamla grejer som låg i garaget eftersom de höll på att rensa. När han tog upp grejer som svarta ljusstakar så tittade han på mig och jag skakade bara på huvudet med ett leende på läpparna och orden "Kommer aldrig hända". Och så var det löst. De följde inte med hem. Efter det åkte vi till willys och handlade för vi skulle bjuda hem min familj på kvällen på mat och fika. Av någon anledning så var det dålig stämning mellan oss och ingen av oss visste egentligen inte orsaken. Det var bara kort mellan oss. Så jag tröttnade till slut när han satt på soffkanten, så jag kastade mig över honom så jag hamnade med hela min tyngd på honom och det var skönt att känna hur han andades ut. Då sa han "hämta din dator, nu kollar vi förlovningsringar". Vi bestämde oss för att vi ville ha en ring på fingret ändå. Så jag har kollat på ringar i dagar nu men hur lätt är det att bestämma sig? Så idag. Kanske för 20 minuter sen bestämde jag mig för att ha en simpel slät och guldig förlovningsring. Jag gillar ju faktiskt inte krimskrams och jag vill inte tröttna på den. SÅ får det bli. Oj, nu blev det ett himla långt inlägg. Hade visst en del att skriva ändå och jag känner att jag är på skrivhumör så jag är nog helt i rätt "mode" för att skriva en bok nu. Jag har alltid drömt om att skriva en bok men jag vet inte riktigt hur man går tillväga. Jag vet lite vad jag vill att den ska handla om. Den skulle kunna bli en klyschig amerikansk drama. Ajaaa, nu går min fingrar av sig själv. Nu stoppar jag.

25 september. MIN DAG! Ibland tror jag fortfarande att jag är 11 år för jag är nästan lika exalterad över att få ha en dag som då. Jag vaknade av att det plingade i telefonen och drog min trötta kropp mot telefonen och fick genast ett leende på läpparna när jag såg alla fina sms jag fått från mina vänner. Klockan elva hade jag och Sara planerat en brunch tillsammans så jag gick ner till affären när jag vaknade och handlade nybakat bröd och dukade upp tills hon kom. Klockan ett åkte jag ner till Nibble för ett kort jobbpass på fritids och några barn kom ihåg att jag fyllde år så jag fick en kramdag med barnen och det blev en mysdag när vi tittade på film och jag flätade flickornas hår med garn. När jag kom hem gick jag ut i skogen och sprang. Idag var en tung dag och det var tungt i benen men det är alltid skönt att komma hem efter man rört på sig. Idag tackar jag min vän Sara som har varit med mig hela dagen så jag slapp vara själv. Ingen annan har varit hemma på min dag. Med sötsaker framför oss så satte vi på "Dumma mej 2" och avslutade min födelsedag. Jag längtar till imorgon när mannen min kommer hem. Jag längtar till lördag när jag ska träffa tjejerna för en riktig myskväll med mat och jacuzzi. Jag längtar mest till söndag när jag får träffa min älskade familj för att fira och det kommer troligtvis sluta i en familjefejd eftersom vi ska mötas i bowling. 

 

Klockan är 07:47 och jag har redan varit på jobbet i 20 minuter. Åkte hit en halvtimme tidigare bara för att jag skulle få skjuts av Jocke. Någon jäkel har snott min cykel så jag måste gå till nibble nu och det tar ju ett tag... 25 minuter kvar tills jag måste öppna dörren för de små monsterna. Fast den här gången är de inte så små, 5:or, där troligtvis hälften av de är längre än mig. Den här klassen har jag bara haft en gång, för ett år sedan så jag hoppas jag kan skapa någon slags respekt hos dem. Jag får slå ner med Gandalf-käppen på en gång och säga ifrån. Good luck mini-Sanna. Fast nej. Idag ska jag vara grym det har jag lovat min man, igår var jag "neggo". Idag är jag grym. 

Inatt var en jobbig natt. Vid tre-tiden vaknade jag av ännu en mardröm, vilka verkar vara återkommande varje natt nu på senaste tiden.. (Allt från att jag blir jagad, pappa blir halshuggen, Jocke hånglar med någon annan tjej och en annan dröm där han är ond och ska döda någon... Liksom what?) Jag tog tag i Jockes hand och märkte att han också var vaken. Så där låg vi vakna till 5 och jag somnade äntligen om, dock vaknade jag kanske en kvart senare av ännu en mardröm. Drömmen var så verklig, jag låg i sängen och in genom sovrumsdörren kom ett huvud sakta fram i skuggorna och jag skrek i drömmen och i panik vaknade jag och andades som om jag hade sprungit ett marathonlopp. Livrädd skvatt Jocke upp och la sig runtom mig och då orkade jag inte drömma en till mardröm. Så vid 05:20 gick jag upp och satt mig vid tv:n. Tittade på Nanny och ställde mig sen i duschen. Så imorse farfar, var vi vakna vid samma tid. 

Jag skulle egentligen följa med några av mina tjejer till Uppsala idag för att fira Emelie men jag har haft huvudvärk nu i tre dagar och det känns som någon slagit mig med en stekpanna i ansiktet, så jag känner att bägaren när som helst kan rinna över och då kommer sjukstugan hit. Jocke är redan förkyld så jag har ju alla förutsättningar emot mig så jag kände att en kväll med alkohol och utgång var lite risky business för mig. Så det blir en vilohelg och kanske en tripp till erikslund bara för att äta lite frozen yoghurt, det blir väl alla friska av(!!!)