Förra veckan sa jag till Jocke att jag inte hade någonting speciellt att se fram emot. Så vi bestämde oss för att boka en kryssning i sista minuten så i fredags åkte vi upp till Stockholm och hoppade på Birka-båten och for iväg. Jag kommer alltid komma ihåg den här kryssningen. När vi lämnat alla saker i hytten så satt vi oss baren längst fram på båten och tittade ut över kusten. Det var högljutt med röster där inne så jag fick sitta nära Jocke för att höra. Men det gjorde mig absolut ingenting. Jag älskar att vara nära min man. Jag kan inte riktigt förstå vilken tur jag har som har honom. Han hade skjorta på sig med en tunn stickad marinblå tröja över och skäggstubb som jag inte kan låta bli att ta på. Så fort han ler så blir jag varm till och med i tårna. Och han älskar mig så. Det är inte ofta man kan känna det från någon annan men han får mig att förstå. Jag är speciell för honom. I alla fall. Efter att vi ätit mängder(!!!) av buffén och suttit där länge och bara pratat i närmare två timmar så gick vi till bandet som spelade vid baren. Vi satte oss i en av sofforna och kollade på alla dansande medelålders kvinnor och män. Helt klart underhållande. Han frågade om jag ville ha någonting från baren och det ville jag gärna så han gick längre bort för att köpa en drink. Jag satt kvar och fortsatte kolla på de nu buggande paren på dansgolven. Jag insåg då att han varit borta en stund och jag tittade dit och han stod inte längre vid baren. Jag antog att han bara gått på toaletten. En stund senare kom han tillbaka till soffan och gav mig drinken och även en ros som han gömt bakom ryggen. Han satte sig ner tätt intill mig och viskade i mitt öra och sa hur mycket han älskar mig på alla sätt och vis och att han alltid vill vara med mig, hela sitt liv. Då frågade han om jag ville förlova mig med honom och det finns inte en tvekan om att jag inte skulle vilja det. Jag är inte intresserad av att vara med någon annan och jag har redan för länge sedan bestämt mig för att jag kommer vara med denna man hela mitt liv. Så är det bara. Jag förstod att detta kanske inte var speciellt planerat, som jag älskar, när han sedan säger "jag fick slita för de här" och drar fram två egengjorda bronsringar som han av gem försökt göra runda. Jag är knas och jag älskar sånt där knas. Jag älskar min knas. Förlovning för mig är inga ringar, det är ett löfte jag man ger. Okej, en gem-ring kan du få ge mig ;-)