En kvart kvar av min arbetsdag. Halleluja. Jag har längtat efter att få komma hem och diska, längtat!? Jag har ett helt berg i diskhon som måste bort. När Jocke inte är hemma så förvandlas jag till hemmets slarver. Det är kläder överallt och diskhögen minskar aldrig. MEN det luktar inte svett i lägenheten från träningskläder i alla fall. Det var en pik till dig min man. Om tio minuter sätter jag mig på bussen. Jag tror jag ska äta nudlar när jag kommer hem. 4-kronors nudlar från hemköp. Jag är jättesugen. Näringsrikt och fint. Just ja, jag har julpyntat också. Det är så rött och fint med tomtar lite överallt. Jag älskar julen och jag skulle inte alls vilja åka utomlands över julen som många andra Svenssons. Det var en pik till dig far. Oj, nu måste jag börja packa ihop. Goodbye.

Jag känner mig kluven över en sak. Förra veckan hoppade jag av bussen som tagit mig från jobbet hem till min lilla stad igen. Direkt när jag klev ut så fick jag dra upp dragkedjan ända upp och sätta på mig vantarna som jag hade i väskan för usch vad kallt och regnigt i luften det var. Jag gick som vanligt min korta väg för att komma upp till värmen i lägenheten. Men på vägen dit kunde jag inte låta bli att titta på den kanske 30-åriga kvinnan några meter bort som satt utanför mataffären. Hon satt på knä och hade sina troligtvis iskalla händer ihopslagna. Jag fick en obehaglig känsla i magen och jag var tvungen att göra något. Jag gick direkt till vårt gästrum när jag kom in i lägenheten. Jag drog fram skrivbordsstolen för att nå upp till den stora påsen som låg uppe på garderoben och hällde sedan ut allt över sängen. Där hittade jag ett par vantar och en sjal som jag säkert inte skulle använda mer ändå, annars hade de nog inte legat i den där påsen. Jag letade i jackfickorna men kunde inte få ihop mer än 18 kr i lösa pengar men det var i alla fall någonting. Så gick jag ner till henne med de lite pengar jag lyckats skramla ihop och gav henne vantarna och sjalen. "Tack så mycket" var det enda hon upprepade. Det var väl allt hon hade lärt sig på svenska. Utan att veta mer vad jag skulle säga eller göra så gick jag därifrån och när jag tittade bakåt så satte hon på sig vantarna och det var allt jag önskade henne just för stunden, att få värma händerna. Vad det gjorde för hennes liv var väl inte mycket dock.

 

Man hör så mycket olika historier om dessa tiggare som kommit till Sverige. Att de lever fattigt och kommer hit för att de behöver pengar, det har vi alla förstått. Men när folk säger att de jobbar för ligor som själva tjänar på de andras tiggeri, så vet jag inte vart jag står. Hur vet folk det? Går rykten om att många sitter med nya mobiler och hämtas upp i en Volvobil. Dock är inte mobiler någon lyxpryl längre men jag blir ändå fundersam. Och vart tar de vägen under kvällstid? Sen läser man i tidningar om hur det där med ligor bara är en myt och att de har kommit hit för att försöka försörja sin familj hemma i sitt hemland. Att de skickar hem 80% av det de får ihop. Vilket inte kan vara mycket. Jag önskar att de kunde svenska eller engelska så jag kunde få prata med dem så de kunde få mig att förstå och hoppas att de ger mig sanningen. Ligor eller inte, det är ingen levnadsstandard jag önskar någon.

 

Åtttiofem minuter kvar av min arbetsdag. På torsdagseftermiddagar verkar hela kak-regionen tagit helg. Det kan ni inte göra när det sitter en uttråkad telefonist och bara väntar på att ni ska ringa och vilja ha hjälp med att fixa duschslangen som gått sönder eller att ni vill kopiera massor med papper, så att jag då under tre sekunder kan vidarekoppla er till någon annan. Det är konstigt hur dagarna kan kännas så otroligt olika långa beroende på vad du gör. Om jag skulle fortsätta jobba i växeln hela mitt liv så skulle jag leva i 300 år. Om jag som tänkt ska jobba som lågstadielärare så kommer jag leva i kanske 60 år. Jag ser fram emot mina 60 år av söndersprängda öron och matteläxor att rätta till kvällskvisten eftersom jag skjuter upp allt. Jag tror inte jag orkar bli 300 år gammal.

Besökt ett juligt Ica Maxi, ett extremt juligt Rusta och ett inte alls speciellt juligt IKEA idag. Jag och Carlsson var på julhumör och åkte till Västerås med inställningen "RÖTT". Dock möttes vi av mycket annat än rött. Blåa blinkade lampor har vi alla vant oss vid som hänger vid balkongerna hos dem som inte verkar fatta vad julen är. Men när jag nu sökte på julinspiration på google så var det inte alls vad jag tänkt mig. Julen är röd, mörkgrön och vit, med lite inslag av grått. Nu ska hela julen tydligen vara vit och grå och kanske liiiite inslag av rött om man drar på gränserna. Hallå? När det är jul vill jag komma in i en helt rödklädd stuga som luktar kanel. Det vita ska finnas på ljusen, tomteskägget och den fejkade snön, det gröna ska vara där man hänger julgranskulorna och det gråa ska vara kanten på en filt eller om tomten blivit lite grå i skägget. Det är min jul och jag ska allt klä min jul så. 

 

Jul, Sverige, 2014

Det är söndag och det är den söndagen jag inte velat ska komma. Fick för en timme sen ställa om mig till att jag ska ha ett distansförhållande i veckorna. Han sitter nu i bilen på väg till Norge och jag sitter i soffan och marabou-chokladen tog precis slut. Man kan väl säga att jag är lite nere. Jag längtar mest till när jag kan gå och lägga mig så att jag kan vakna upp på rätt sida och hoppas att det snart blir fredag. Oj. Vad deprimerande det lät. Något positivt. Hmm.. Jag har höjt värmen på alla elementen och jag har dragit upp persiennerna i sovrummet och de kommer förbli så tills fredag. Ja. Det var det positiva. Jag är väldigt stolt över dig min man. Du är alldeles speciell och fantastisk på det du gör. Du kommer charma brallorna av norrmännen. Men jag kommer sakna dig ♥

 

Jag är rastlös ända ner i tårna. Då har jag ändå varit och tränat idag och kom hem för bara fem minuter sedan från stan där jag, syster, systerdotter och mor varit och fikat. Inte lika kul att komma hem till ett tomt hem. Mannen min är på möte i Stockholm så jag vet inte när han kommer hem. Jag vill göra någonting kreativt!! Men har förlorat fantasin om vad jag ska göra. Jag vill gå in i min egna lilla värld och sätta på en playlist på spotify från 2006, med Kelly Clarkson och Pink-klassiker. Ska jag kanske baka? Fast jag är ju inte ett dugg sötsugen. Då känns det inte lika kul... Baka bröd kanske. Hm, det har jag aldrig gjort förut...... Åh, fick precis svar på mitt sms till mannen om att jag är supersugen på sushi. Han vill också ha!! Jag blev helt plötsligt väldigt glad. Nu är det bara att tina laxen och skölja riset. MUMS!! 

 

 

 

 

Nu är det flera som sagt att jag inte bloggat på länge. Det har de helt rätt i men jag känner mig inte så spännande för tillfället. Elin tycker jag ska skriva ett helt inlägg om bara henne. Ja, så mycket bus som hon alltid ställer till med så skulle min blogg kunna handla om bara hennes vilda liv som badvakt på Köpings badhus. Idag ska mitt inlägg dock inte handla om hennes crazy life. Dagens inlägg ska handla om.... eh... stundens tankar och funderingar kanske!? Just nu halvligger jag på den nedsuttna delen av vår stora soffa. Där trivs man som bäst. På tv:n är det någon film som liknar en blandning mellan stolthet och fördom och downtown abbey. En sådan där perfekt film att ha i bakgrunden när man egentligen inte orkar sätta sig in i något nytt. Lyssna på engelska med sådan extrem brytning så man ändå inte förstår någonting. Passar perfekt en torsdagskväll klockan 22.33. Jocke kom precis hem också. Han sitter i andra änden av soffan, på kanten. Han vet vad han får för blick om han gosar ner sig i kuddarna när han kommer hem iklädd sina svettiga träningskläder, så av automatik vet han nu vart han ska sitta. Haha. Jag låter som en tuff flickvän att bo med. Fast vi tycker faktiskt väldigt mycket om varandra. 

 

Den här veckan har gått fort fram och jag har jobbat på nibble ganska mycket denna vecka. Nackdelen med att jobba på en skola under november-månad så är det vädret. Man kan inte undvika de kalla vindarna som nu också innehåller snö, rakt in i benmärgen, när man måste vara rastvakt eller ha utedagar. Kyla är inte my cup of tea. Nu vill jag gå och pussa på min man som nu ligger på golvet istället för i soffan. Så blogginlägg nr 2 får komma snart. See you soon lads.