Jag känner mig kluven över en sak. Förra veckan hoppade jag av bussen som tagit mig från jobbet hem till min lilla stad igen. Direkt när jag klev ut så fick jag dra upp dragkedjan ända upp och sätta på mig vantarna som jag hade i väskan för usch vad kallt och regnigt i luften det var. Jag gick som vanligt min korta väg för att komma upp till värmen i lägenheten. Men på vägen dit kunde jag inte låta bli att titta på den kanske 30-åriga kvinnan några meter bort som satt utanför mataffären. Hon satt på knä och hade sina troligtvis iskalla händer ihopslagna. Jag fick en obehaglig känsla i magen och jag var tvungen att göra något. Jag gick direkt till vårt gästrum när jag kom in i lägenheten. Jag drog fram skrivbordsstolen för att nå upp till den stora påsen som låg uppe på garderoben och hällde sedan ut allt över sängen. Där hittade jag ett par vantar och en sjal som jag säkert inte skulle använda mer ändå, annars hade de nog inte legat i den där påsen. Jag letade i jackfickorna men kunde inte få ihop mer än 18 kr i lösa pengar men det var i alla fall någonting. Så gick jag ner till henne med de lite pengar jag lyckats skramla ihop och gav henne vantarna och sjalen. "Tack så mycket" var det enda hon upprepade. Det var väl allt hon hade lärt sig på svenska. Utan att veta mer vad jag skulle säga eller göra så gick jag därifrån och när jag tittade bakåt så satte hon på sig vantarna och det var allt jag önskade henne just för stunden, att få värma händerna. Vad det gjorde för hennes liv var väl inte mycket dock.

 

Man hör så mycket olika historier om dessa tiggare som kommit till Sverige. Att de lever fattigt och kommer hit för att de behöver pengar, det har vi alla förstått. Men när folk säger att de jobbar för ligor som själva tjänar på de andras tiggeri, så vet jag inte vart jag står. Hur vet folk det? Går rykten om att många sitter med nya mobiler och hämtas upp i en Volvobil. Dock är inte mobiler någon lyxpryl längre men jag blir ändå fundersam. Och vart tar de vägen under kvällstid? Sen läser man i tidningar om hur det där med ligor bara är en myt och att de har kommit hit för att försöka försörja sin familj hemma i sitt hemland. Att de skickar hem 80% av det de får ihop. Vilket inte kan vara mycket. Jag önskar att de kunde svenska eller engelska så jag kunde få prata med dem så de kunde få mig att förstå och hoppas att de ger mig sanningen. Ligor eller inte, det är ingen levnadsstandard jag önskar någon.