Nu är det flera som sagt att jag inte bloggat på länge. Det har de helt rätt i men jag känner mig inte så spännande för tillfället. Elin tycker jag ska skriva ett helt inlägg om bara henne. Ja, så mycket bus som hon alltid ställer till med så skulle min blogg kunna handla om bara hennes vilda liv som badvakt på Köpings badhus. Idag ska mitt inlägg dock inte handla om hennes crazy life. Dagens inlägg ska handla om.... eh... stundens tankar och funderingar kanske!? Just nu halvligger jag på den nedsuttna delen av vår stora soffa. Där trivs man som bäst. På tv:n är det någon film som liknar en blandning mellan stolthet och fördom och downtown abbey. En sådan där perfekt film att ha i bakgrunden när man egentligen inte orkar sätta sig in i något nytt. Lyssna på engelska med sådan extrem brytning så man ändå inte förstår någonting. Passar perfekt en torsdagskväll klockan 22.33. Jocke kom precis hem också. Han sitter i andra änden av soffan, på kanten. Han vet vad han får för blick om han gosar ner sig i kuddarna när han kommer hem iklädd sina svettiga träningskläder, så av automatik vet han nu vart han ska sitta. Haha. Jag låter som en tuff flickvän att bo med. Fast vi tycker faktiskt väldigt mycket om varandra. 

 

Den här veckan har gått fort fram och jag har jobbat på nibble ganska mycket denna vecka. Nackdelen med att jobba på en skola under november-månad så är det vädret. Man kan inte undvika de kalla vindarna som nu också innehåller snö, rakt in i benmärgen, när man måste vara rastvakt eller ha utedagar. Kyla är inte my cup of tea. Nu vill jag gå och pussa på min man som nu ligger på golvet istället för i soffan. Så blogginlägg nr 2 får komma snart. See you soon lads.