Samhällsvetenskaparnas förutsättning. Det är ju nästan ett för långt ord för att ens kunna uttala. Jag kan erkänna att jag var nervös när jag slog upp första sidan på den 336 sidor tjocka bok som jag tydligen ska bli vän med inom några veckor. "Vetenskapsfilosofi är det systematiska studiet av vetenskapliga aktiviteter och kunskaper" Det var första meningen i boken och efter fyra sidor hade jag redan somnat mot soffkanten. Hypoteser, förutsägelser och empiriska kunskaper hit och dit. Han, boken, spelar mig en del spratt och jag förstår ibland inte hur vi ska kunna bli vänner. Det kommer helt klart bli ett komplicerat förhållande. 50 sidor har jag kommit igenom och när Émile Durkheim berättar om olika orsaker till självmord så får han mitt intresse. Det låter kanske inte som den mest positiva bok men han får bli min seriösa, komplicerade vän som jag hela tiden kommer lägga en tanke för. 

 

Vi har haft en lyxhelg jag och min man. Torsdag, fredag, lördag och söndag var vi lediga tillsammans. Det är lyx för paret. I fredags åkte vi till Örebro, främst för att jag skulle köpa begagnade böcker till socionomprogrammet. 10 böcker blev köpta och 1800 kr fattigare blev jag. Mannen min blev någon tusenlapp fattigare han med. Han fyllde välbehövligt på sin garderob. Jag följde mer än gärna med honom in i omklädningsrummet, mest för att jag skulle kunna säga "Nej, absolut inte" "Du kan ju inte mena allvar?". Haha. Jag är faktiskt inte elak på riktigt. Men vad säger man när han tar med en knallgul pikétröja som det står Brazil på in i omklädningsrummet? Den tröjan låg inte i påsen när vi åkte hem. Han tyckte faktiskt inte tröjan var fin själv heller, för att försvara mig själv i detta läge. 

Lördagen däremot såg jag inte mycket av min man. Han hade träningsmatch och jag firade min fina Huda. Det var ingen vanlig dag. Det var Hudas dag. Tillsammans med alla bönor firade vi den i vår lägenhet. En riktig tjejfest sattes igång och vad vi hade saknat det. Den slutade med Hantis och till sist alldeles för många som däckade i vår säng. Otroligt lyckad helg.

 

 Vilken dag. Regnet har öst ner hela dagen. Jag fick med mig mor och syster till Eskilstuna idag. Vi skulle en snabbis på loppis och en snabbis på tuna park. Det slutade med att vi var där i fem timmar. Duon Tanja&Mor är obeskrivligt. De tar priset på de mest veliga, söliga, ska titta på allt, går tillbaka till affärerna och "ska bara ta ett varv till". Jag höll på bli galen där ett tag. In och ut är mitt motto, shoppingmässigt. Jag hittade hur mycket som helst tyckte jag, på den korta tiden jag spenderade framför hyllor och klädhängen. Dock hittade jag ingen lampa på loppis som jag ville, men jag fick hem en tavla, en byrå och hyllor som jag ska sätta igång och pyssla med imorgon. Inte nog med dessa fynd. Gina Tricot hade visst fått tokspratt och sålde ut de snyggaste smyckena för 15 kr styck. Jag köpt nog varenda en. Jag hittade ett linne från bikbok också, det kommer helt klart bli en favorit. Oj, nu kommer Carlsson. Vi ska göra tacos. Kram. Ni får se loppisfynden när de är klara.

 

 

 

 

 

 

 

 

Människor. Jag vill ha en golvlampa. Här om dagen var jag i mor och fars garage och tittade runt i hopp om att hitta något kul, mest för att jag hade en vit färgburk i ena handen och en pensel i andra och jag kände för att måla något. Vad som helst. Till min stora förtjusning hittade jag en otroligt ful golvlampa av trä. Efter att ha slängt några olika blickar på den så såg jag genast att den kunde bli skitsnygg bara den blev vit. Så jag använde mina hundvalpsögon och frågade om jag kunde ta den. Målningen satte igång och självklart så såg ju även mor och far skönheten i lampan då, så jag fick helt enkelt göra en tjänst till dem istället. Ja... så de fick en ny lampa... ha så kul med den. Imorgon fick jag med mig systeryster till loppiset i Eskilstuna igen. Jag ber till gudarna om en ful träig golvlampa. Kanske en gammal byrå också som kan bli snygg efter my white-loving-painting-skills. Vit målarfärg. I love you.

Jag är livrädd. Känslan av att känna sig som det minsta i världen har tillkommit mig. Tusentals människor går igenom det här så jag förstår inte varför jag är nervös egentligen. Jag fick schemat skickat till mig idag för termin 1 på socionomutbidningen. Föreläsningar, seminarium, redovisningar och alla andra ord jag inte riktigt trodde jag skulle få uppleva. Jag är nervös för tågtider, busstationer och min ovisshet över vart jag egentligen ska någonstans? Jag känner mig som en vilsen själ. Nog om det.

Igår bestämde jag och Jocke oss för att kolla på "Män som hatar kvinnor". Han la sig i soffan och jag kunde inte sitta där helt själv utan en kropp vid mig så jag kröp in bakom Jocke och kudden. Det blev alldeles för sent för att titta klart på hela filmen och jag var så uppe i varv så jag ville inte släcka lampan på toaletten. "Salander kommer komma" var det enda jag kunde säga när jag såg Jockes missnöjda min över ljuset i rummet. Läskiga eller spännanade filmer, det är inte alls my cup of tea. Jag kunde inte titta mot det lite halvöppna fönstret. Den blonda mördade tjejens ansikte kom bara upp hela tiden. Jag tackar Gud för dramakomedier jag. 

 

Och så har jag klippt mig, idag. Ångrar att jag inte klippte kortare, men det får bli nästa gång.

Jag vaknade klockan halv åtta när Jocke kom in och la sig på mig i några minuter innan han åkte till jobbet igen. Jag kunde inte somna om efter det, mest på grund av att magen min vred sig två varv. Det var min tid i månaden att få smaka på hormonernas spratt. Men idag skulle man inte ligga och deppa över det. Vid 09:15 åkte bilen mot Eskilstuna. Jag fick med mig Carlsson till Pingstkyrkans loppis. Varje gång man kommer dit så står folk i långa köer utanför innan de öppnar och när de väl kommer in så känns det som man besöker Sunes julbord. Om man väl vill ha någonting för man kriga för det. Jag krigade mig till en klädkorg, notblad, spetsband och glasburkar som jag tänkte använda som ljusstakar. Vi var ju redan klara efter en timme så bilen fick gå till Underbara hem, Ikea, Hallsta möbel outlet och Åsby. 1000 kr fattigare så kände vi oss klara. Det är så himla roligt att fixa och dona här hemma, speciellt nu när man är ledig ett tag. Sen är det alltid uppskattat när mannen min kommer hem och är glad över hur fint jag gjort det. När han kom hem idag så låg jag i soffan och kände mig lite trött efter all städning. Han bad mig blunda en liten stund och jag blir alltid så prillig när han överraskar mig med saker. Då tar han fram ett stort blått och ganska tungt blått paket. Jag förstod inte alls vad han hade hittat på denna gång. Jag vågade inte öppna paketet förrän han några minuter senare gick till träningen. Gråten kunde inte alls hålla sig inne när jag såg var det var. Han har köpt en MacBook Air till mig. MacBook Air!!!! Air!!! Igår låg vi och pratade om att jag var lite rädd att det kommande plugget skulle ta upp mycket eller allt av mitt fokus. Så med överraskningen idag ville han visa mig att han stöttar mig.. Han är helt underbar. Verkligen UNDERBAR!

 

Jag vill komma ihåg den här känslan jag har i kroppen. Det är nog därför jag har dig bloggen, så jag kan komma ihåg. Jag vill inte att känslorna jag har nu försvinner bakom kommande plugg, jobbsituationer, skrikande ungar, rynkor i pannan och ledvärk. För tio månader sen startade ett nytt kapitel i mitt liv. Att han och jag skulle träffas fanns inte riktigt på min pricka-av-lista, det bara blev så. Första gångerna jag träffade honom så blev jag förtjust i småsaker. Att han sa ord som "björnsent". Att han luktade så himla gott även om han satt en bit ifrån mig. När han reste sig från soffan och gick förbi mig, han var så stilig och så fräsch. Han fick mig att känna mig som Ana från Fifty shades of Grey, om man bortser från bokens huvudsakliga innehåll. Men det var hans styrka som påverkade mig och känslan av att han hade mig om han ville. Redan efter några veckor med honom så kände jag att det här är nog mannen jag kommer förbli med och jag kommer så väl ihåg just den tidpunkten när jag tänkte den tanken. Han var snäll och han tyckte om när jag kom i mjukisbyxor så han kunde ha detsamma. Han köpte godishus till mig när jag var sjuk och han var vaken med mig till tidiga morgnar och bara pratade. Alla andra verkade ointressanta nu. Hur skulle jag någonsin kunna hitta något bättre än det här? Nu, efter tio månader är jag mer kär i dig än vad jag någonsin varit. När jag hör hur ytterdörren öppnas så fylls hela min kropp av din närvaro. 

 

06:15 ringer klockan på morgonen och då skyndar jag mig upp. Sätter på mig lite mascara, mer orkar jag inte sminka mig, slänger på mig kläder, stoppar in mackorna i mikron och äter upp de med ostskivan på. Jag skyndar mig varje morgon för att jag ska få gå tillbaka till sängen och lägga mig igen, innan jag måste springa till bussen. Jag behöver numera bara säga ditt namn så vänder du dig mot mig, öppnar din famn och jag kryper in tätt intill dig och du lindar in mig som i en tunnbrödsrulle. Det finns ingen plats jag trivs på mer än i min tunnbrödsrulle. Det känns som jag faller ner en meter och jag bara pustar ut. Hos dig är jag trygg.

 

Jag och min syster (och självklart min bror) har växt upp med en far som alltid har funnits där. Vi har vuxit upp med en man som visar sådan otrolig kärlek till sin fru med gester och ord. Även om alla har brister så är han en otroligt fin man min far och det finns inte en sekund att han inte skulle ställa upp för mamma. Det sägs ofta att man omedvetet letar efter en man som är som sin far. Det är mycket som skiljer mina två åt men den störta gemensamma egenskap de har är känslan av trygghet. Jag behöver aldrig oroa mig när jag är i deras sällskap. Båda är de snällaste männen man kan hitta och det värdesätter jag till tusen. 

 

Du lägger märke till småsaker och du vet exakt vad jag helst skulle vilja ha till frukost. Även om jag inte är helt vrickad så har du inte hittat den lättaste tjejen att handskas med men jag älskar dig för att du älskar mina knasheter. Att jag gråter jämt, när jag är nervös, när jag vaknar på fel sida, när jag är glad, när jag är arg och till och med när jag ska berätta om en sorglig film för dig. Mitt i gråten kan jag komma på att jag vill lära mig virka och då kramar du mig bara ännu hårdare. Varje gång du kramar mig så känns det som jag är hemma. Det spelar ingen roll vart vi befinner oss, du är mitt hem. Det känns som jag har sån himla tur och jag vill att alla ska få känna precis som jag får. Du, min man, ställer upp för mig på alla sätt som går.

 

Jag älskar dig för sättet du älskar mig.