I två dagar har jag levt vad många kallar lyxlivet. Jag har varit Maria Montazami med en bok istället för ett läppstift. Efter en LÅNG bussresa i onsdags ner till Larvik så kom jag äntligen fram och möttes av min långa, alldeles utomordentligt stiliga man på busshållsplatsen. Det kändes som vi hade varit ifrån varandra mycket längre än en vecka. Det var nästan som om jag var pirrig och jag märkte att han också var det. Det var som om vi nyss träffats. Mannen hade bokat två nätter på "Farris bad" till oss. Ett superfint spahotell och rum med havsutsikt. På torsdagsmorgonen gick vi båda upp vid halv sju för att vi skulle hinna äta frukost tillsammans. Och oj vad vi älskar frukostbufféer. När han fick till jobbet strax efter halv åtta gick jag upp till rummet igen om sov en timme. När jag vaknade tappade jag upp ett skumbad och la mig och tittade ut över det stormande havet. Ja, det var utsikt från badkaret också!! Med russinfingrar gick jag upp och gjorde iordning mig lite och gick ner i lobbyn för att sätta mig och läsa lite ur mina studieböcker. En öppen brasa och utsikt över vattnet där också. Kändes som en ganska bra pluggmiljö. När mannen slutat jobba tog vi på oss badrockarna och gick till spaet och senare till en indisk restaurang lite längre bort. Gudars bananer vad god mat det var. Jag är ledsen Alex, den slår nog till och med Lunkans bombay. När man kom in var det som man flygit i timmar och kommit till Indien. Det var fina tyger som hängde i taket, prydnader med alla möjliga konstiga krumellurer, indiska kryddor som de visade upp och riktig indisk musik. Servitören såg så indisk ut som man kan göra med en vit turban på huvudet och långt svart skägg. Jag är inte alls missnöjd med min vistelse i den norska staden. Men vem kan vara det när man bor på ett av nordens finaste spahotell och får komma till Indien på kvällen och äta? Det blir nog ett antal fler vistelser på Farris under åren framöver när Jocke jobbar här. Tack för denna tid Larvik och jag tror nog vi kommer ses en del. Kram.