Hmm.. vad ska vi börja med då? De fyra månaderna jag missat att dokumentera så kommer jag egentligen bara ihåg resorna jag varit på. Vi får väl helt enkelt börja den 8:de maj. Dagen då endast jag och min man satte oss på flyget. Får jag kalla honom min man även om vi inte är gifta? Vad ska jag annars kalla honom, pojkvän? Han är ju ändå 26 år och det känns som han gått förbi pojkvänsfasen, speciellt när jag fått honom att spara ut lite skägg. Sambo? Fast vi är ju inte 40 år. Han är helt enkelt min man utan en ring på fingret. Tillbaka till vad som hände den 8:de maj. Jo, nu kom jag på vad som hände i april. Det var nog den värsta månaden i mitt liv. Ni som vet hur det känns att vara kär- ni vet den där tiden när man är så kär så att man skulle kunna spendera varenda levande sekund med att bara typ ligga tätt intill sin partner, den tiden var jag i, i april. Just den månaden såg jag min kära fem dagar totalt. Han fick jobb uppe i Norrland och jag var hemma och visste inte ens vilka dagar han skulle komma hem igen. Det var även under den här tiden som han överraskade mig med att komma hem en dag för tidigt. Dock blev inte överraskningen riktigt som han hade tänkt sig tror jag. Jag hade hunnit somna så för att inte skrämma livet ur mig och hoppa på mig så ställer han sig i dörröppningen mitt i natten och viskar "Sanna". Allt jag ser när jag öppnar ögonen är en lång, skuggig man som bara står där. I panik slänger jag händerna framför ögonen och skriker "nej" så han måste lägga sig bredvid mig för att jag ska inse att det är han. Det var ett av våra romantiska ögonblick. Nu har jag helt tappat tråden från vad jag egentligen skulle skriva om, men det är så mycket som leder fram till den 8:de. Men lyckan kom när han sa att han kan vara ledig en vecka. Så till Grekland, Kreta, Agios Nicolaos for vi. En hel vecka med bara kramar, sol och mat. Till och med mobiltelefonen var avstängd. Sista kvällen var den allra bästa. Hela dagen kände jag att han hade någonting lurt för sig när han bad mig gå före upp till rummet och han "skulle bara kolla en grej" när han helt plötsligt försvann ett tag. På kvällen tog han min hand och sa att vi skulle göra någonting busigt. Som ett litet barn som precis fått ett kilo godis log jag brett och följde gladeligen efter honom. Vi åkte upp till högsta våningen och traskade ut på berget. Hotellet låg som vilande mot ett berg med utsikt över havet och hela kusten. Sen plötsligt stannade vi framför en tre meters vägg och där skulle vi klättra upp på taket. Aldrig har jag varit så kär som när han klättrade upp för att ta tag i mina händer och dra upp mig. Två handdukar att sitta på, en vinflaska och två tekoppar var allt vi fick med oss upp. Men det var nog en av mina mest minnesvärda stunder i livet. Jag älskar honom för allt han gör för mig.