Det här inlägget är inte för att skrämma iväg min nuvarande man och inte heller någon evig längtan. Jag är bara en aning förtjust i bröllop och hela uppståndelsen runt omkring det. Jag är kär i kärleken. Jag tycker det är otoligt mäktigt att låta någon annan få ta del av resten av ditt liv. Det känns så roligt med all spänning runt allt. Sen har jag alltid älskat skönhet, av så många olika slag. Men något jag aldrig kommer tröttna på är de vackra, oskuldsfulla, vita och långa klänningarna som faller så fint över kvinnans kropp. Oj vad jag vill bära en sån en dag i framtiden. Jag skulle kunna bli bröllopsfixare. Fast, det skulle bli problem. Perfektionist som jag är så vill jag ha på mitt sätt och hur ska jag då ta in bröllopsparets åsikter. Men. Tänk vad häftigt, att få ordna någon annans dag. Och min dag. Eller okej, vår dag.