Martinique och Saint Lucia i Västindien är något jag får bocka av på världskartan. För en månad sedan flög jag, mor och far åt ett håll vi aldrig tillsammans flygit förr. Våra resor har annars gått till Asien eller runtom i Europa. Det här var lite av en ny värld för mig och jag ångrar inte en sekund av resan. Familjen Jaska är inte så förtjusta eller fascinerade av turistattraktioner och drar oss gärna från det. Thailand har alltid legat mig varmt om hjärtat och kommer troligtvis alltid göra också. Men jag tycker det är lite tråkigt att det känns som att åka till Skandinavernas mötesplats. Västindien var någonting helt annat. Vårt första stopp var Martinique, vilket fortfarande är ägt av Frankrike, vilket betyder att de pratar franska. Som alla vet så är fransmän kända för att inte vilja ta till sig det engelska språket, vilket vi märkte ganska väl. Martinique bjöd däremot på en av de vackraste stränder vi varit på, Les Salines. Efter några dagar flög vi vidare till Saint Lucia, ön som ligger nedanför. Det har förr tillhört England så där pratade de engelska. Saint Lucia var definitvt vårt ställe. Vi bodde på ett otroligt fint hotell precis vid stranden och på kvällarna var det allt från Creol-band till vår egen Queen Latifa som höll i karaoken. Många av rastamännen var pårökta och lullade runt men det var bara charmen med det hela. Om man satt ensam på stranden så var de långa svarta männen inte långsamma med att komma fram. Jag fick allt från blommor till bananbladsskapelser. Västindien är definitivt ett resmål jag önskar alla som vill uppleva öar som inte är förstörda av turister, än.