Ligger i en säng, en säng som inte är min men känns som min. Jag kände för ett blogginlägg för jag är så fylld av känslor. Tittar ibland upp från skärmen för att kolla på mannen som springer runt och packar sina saker för att åka bort en vecka, en hel vecka utan mig. Han är en otroligt vacker skapelse. Finns inte en stund som han inte gör någonting och jag bara skådar och lyssnar på hans framgångar i allt. Han har så mycket motivationer i livet som jag beundrar starkt. Jag önskar jag var lite mer som honom. Jag hoppas i alla fall att jag får fortsätta kaosa upp hans liv.