Jag är uppvuxen med två fantastiska, öppensinnade och kärleksfulla föräldrar som har visat och berättat för oss vad som är rätt och fel. Att människor oavsett hudfärg, kön, kultur, sexuell läggning eller bakgrund är värda lika mycket och det har alltid varit en självklarhet för mig i mitt tjugoettåriga liv. Jag kan inte annat än förvånas när jag nu på senare tid läst kommentarer och inlägg av ledarna från SD, som många tydligen vill ska vara våra ledare i Sverige. Jag blev nyfiken på en artikel angående Jimmy Åkesson vilket fick mig att gå vidare från artikel till artikel och läsa om hans och andras åsikter. Det första jag måste kritisera är hans sätt att försöka trycka ner Jonas Gardell i hans utkast till sin nyutkomna bok, ett inlägg om homosexualitet som inte fick publiceras i boken. Gardell är en av Sveriges mest folkkära kändisar och vi är väldigt många som är stolta över att han finns här. Att Åkesson ska vinna röster från hbt-personer känns ganska minimalt när han kristiserar "Gardells billiga böghumor" och säger "Om jag själv vore homosexuell och hade Gardell som frontfigur hade jag stannat kvar i den välkända garderoben" eller när han kallar de 500 000 människorna från Pridefestivalen för "smaklösa figurer". Jag är stolt över att ha Gardell och alla de 500 000 deltagare till Pridefestivalen i landet. Jag är däremot inte stolt över att ha en man som heter Jimmy Åkesson eller någon annan av SD:ledarna i landet. Jag skulle aldrig komma ut som svensk om Jimmy var frontfigur för svenskar. 

 

Jag är heller inte den som säger att saker och ting är FEL och inte kan ta in andras åsikter. Jag tycker helt klart att SD har några bra förslag också som att öka straff för djurplågeri m.m. Men deras åsikter och invandring stöttar jag inte över huvud taget. Av någon anledning så har jag alltid känt någon slags samhörighet med omvärlden och jag jobbar även på en skola där procenten av utländska barn är hög. Där vi har bland annat somalier, svenskar, finländare, romer och araber som vistas och funkar tillsammans. Kent Ekeroth, riksdagsledamot för SD, skriver på sin blogg: "Alltså; ju mer ”mångfald” ett samhälle har och ju mer ”integrerat” det  är, desto lägre blir den sociala sammanhållningen. Och tvärtom: ju mer homogent det är och ju mer folk som är lika varandra segregeras från de som skiljer sig, desto större blir sammanhållningen och känslan av gemenskap". Frågan är då, hur kan befolkningen med malajer i Malaysia leva i total fred när 25% är kineser och 7% indier och även andra folkgrupper? Vi människor är kapabla till förändring och behöver inte känna det som något negativt. Vi alla har ett omsorgsbehov och det är väl på tid att ta fram det när det finns människor runt om i världen som behöver hjälp. Det är självklart inte rätt att någon ska sättas före någon annan men för det behöver vi inte vara själviska. Vad händer om vi börjar eller i vissa fall fortsätter sätta stämpeln att utlänningarna kommer och tar våra jobb eller värdighet ifrån oss. Förra gången det hände slutade det med runt 60 miljoner döda. Jag blir bara skrämd över att sverigedemokrater kallar Jimmy för "vår Jimmy" (Klanledare!?) och vill att SD ska leda vårt land framåt, eller snarare bakåt om jag får tala för mig sak. Vi har kommit långt med acceptans om invandring, hbt-sexualitet och människors olikheter men det känns som SD vill såga ner några av trappstegen vi klättrat.

Ännu en grej jag reagerade kraftigt på, på Ekeroths blogg var ett inlägg han la ut som tidningen Metro publicerat:

 

"Familjen Aden Abdullahi består av tio barn och två vuxna. Tillsammans bor de i en lägenhet i Strängnäs på 35 kvadratmeter. I ett och samma rum äter, sover och pluggar de. – Inte ens djur bor så här trångt, säger Ahmed Gedi Aden, pappan i familjen"

 

På detta kommenterar Ekeroth "Synd om dem eller hur? Får leva gratis på svenska välfärden i världens bästa land, men klagas kan det...". Jag vet knappt vad jag ska kommentera. Oempatisk är väl ordet jag skulle vilja skriva i pannan på honom. Snälla, tänk på vad ni röstar fram för människor när ni röstar på Sverigedemokraterna. Tänk en aning större än att du kanske  inte känner dig helt hemma i en utländsk grupp. Vart är fan är empatin, sympatin och medkänslan för varandra?