Klockan är 23:11 och jag har precis läst ut boken "Femtio nyanser av honom". Jag har inte förmågan till att bestämma mig om jag gillade den eller inte. Mycket av boken förstördes av det amerikanska sättet att skriva på, den ständiga upprepningen. Hennes inre gudinna, hans långa fingrar och att hon biter sig i läppen nämndes för många gånger för att inte lägga märke till det. När jag såg att halva Sverige läste den så blev jag så nyfiken över vad hela hysterin handlade om. Vad jag kan tänka mig föll så många i smaken är det ständiga mysteriet, jakten, sexet och chansen till att förändra någon från det onda till det goda, vilket jag fortfarande inte kan bestämma mig om, om hon lyckades eller inte. Sista delen av boken fick mig att fälla tårar. Jag vet inte om det berodde på slutets händelse eller att det faktiskt rörde mig väldigt nära inpå på något sätt.