Åtttiofem minuter kvar av min arbetsdag. På torsdagseftermiddagar verkar hela kak-regionen tagit helg. Det kan ni inte göra när det sitter en uttråkad telefonist och bara väntar på att ni ska ringa och vilja ha hjälp med att fixa duschslangen som gått sönder eller att ni vill kopiera massor med papper, så att jag då under tre sekunder kan vidarekoppla er till någon annan. Det är konstigt hur dagarna kan kännas så otroligt olika långa beroende på vad du gör. Om jag skulle fortsätta jobba i växeln hela mitt liv så skulle jag leva i 300 år. Om jag som tänkt ska jobba som lågstadielärare så kommer jag leva i kanske 60 år. Jag ser fram emot mina 60 år av söndersprängda öron och matteläxor att rätta till kvällskvisten eftersom jag skjuter upp allt. Jag tror inte jag orkar bli 300 år gammal.