Sitter för tillfället hos syster vid deras extremt osköna men stilrena skrivbordsplats som får mig att påminnas om hur icke stilrent det är hemma hos mig just nu. Jag blir förvånad om man inte hittar någonting på golvet. Så fort jag sätter fötterna innanför min lägenhetsdörr så tappar jag energin och det är väl anledning till att det ser ut som det gör. 

Familjen "Regner, Pettersson, Bergdahl och Björkdahl" har lämnat mig ensam nu. Barnen försvann under min tupplur i soffan och Tanja och Jonny är och handlar och lämnade mig som husvakt. Det är ingen kanonkul uppgift om jag får erkänna det. Sitta här OM ett barn tycks komma hem och undra vart fasikens alla är. Dessutom har jag svarta jeans på mig som är alldeles för varma för att vistas med ute i solen. Så jag valde att sätta mig inne i det svala huset, vilket inte är likt mig någonstans. Nu längtar jag efter att få sätta mig i bilen, springa in och ta på mig tajtsen och dojorna för att gå ut och gå en vända med Sara. Med henne behöver man inte vara någon man inte vill vara. Jag kan gråta ut mina frustrationer och hon säger något stöttande som att alla är dumma i huvudet, inte värd min kraft eller att det manliga könet bara kan dra åt helvete. Nu kom Loke och Emil in, de hämtade pistolerna och gick ut igen. Och DÄR kom Tanja, nu drar jag. Hejdå.