Idag. Idag vet jag inte vem jag är. Jag vet inte vad jag tror på och kan heller inte urskilja rätt eller fel. De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett tillstånd jag inte förväntade mig att hamna i förrän om 40 år. Jag glömmer saker ständigt, klantar till det och gör allt på samma gång men får absolut ingenting gjort. Det är som en tvättmaskin i huvudet på mig som aldrig verkar tvätta klart. Jag sover borta, jag äter slagstaglass, jag är aldrig hemma, jag pratar med andra, jag lyssnar på melissa horn, men ändå smyger sig saknaden och obehagskänslan sig på mig de stunder jag andas ut. Jag tänker inte vara falsk och säga att jag mår bra jämt. Jag är en känslomänniska och det står jag för. Jag kan skratta ena sekunden och andra sekunden kastar jag en festisflaska i väggen, vilket jag nyss gjorde. Till vilken nytta har jag ingen aning om men det kändes som om jag behövde det.