Insåg precis att jag bara har några veckor kvar att jobba här i Kungsörs kommun. Jag kommer inte längre sitta i den ganska ödsliga receptionen mitt i "centrum" och svara på ett och annat samtal. Från och till har jag varit här i mer än ett och ett halvt år, och det känns helt klart en aning hjärtskärande att inte få träffa mina fina här längre. Det är mycket jag kommer sakna som: Telefonsamtalen till Sanna när hon har besök då vi presenterar oss vid namn fyra gånger innan vi kommer fram till att hon faktiskt har ett besök. Ulla Dahlstedts genuint fina skratt. Lasse Söders "drottningvink" till mig när han lämnar kommunhuset för att gå hem, jag lär honom väl. Catharinas kungsörs-dialekt. Rolles traditionella "Hejdå, syns imorgon Sanna". Annika Nilsson som alltid är så sugen på vad alla andra äter nere i cafeterian. Linda Söders nynnande här i korridorerna. Håkan Björk när vi jämför vem som faktiskt är Sveriges största godismonster. Maja Frisk som förstår mitt Ruzzle-beroende och Tina Öijvall som faktiskt bara är otroligt bra. Det är så små saker jag uppskattar som dem gör. De har nästan blivit lite som en extra familj. Även om jag sänker medelåldern med ganska många år i kommunen så trivs jag med de kostymklädda männen, de högutbildade människorna och alla andra som önskar mig en trevlig helg när de lämnar huset.