Det var längesen jag kunde säga "idag blir det en lugn lördagskväll". Det kunde jag säga igår. Inga förväntningar på mig själv utan bara skönheten i att spendera den med två av mina alldeles speciella vänner. Vi visade hopp om mänskliga rättigheter när vi tillbringade en stund framför gaygalan och kände stor kärlek till Jonas Gardell. När vi trodde kvällen var över så hade den tydligen inte ens börjat.
Jag och Elin var inte alls redo för att gå och lägga oss och Elin var ofantligt sugen på äventyr så vid midnatt utförde vi vad man kan kalla "en stor jävla tjänst". Två väldigt fina män ville hem efter sitt krök i Uppsala så vi hämtade hem dem. Vad vi inte visste när vi åkte var att resan skulle ta sitt slut hemma igen vid 05.00. Med ett jäkla grupptryck så svängde jag av med bilen mot Ängsö. Vi skulle leta spöken. Oerfaren av spökvärlden som jag är, så förväntade jag mig ett gammalt förfallet slott med lätt bris runt om som gjorde hela upplevelsen ännu mer kuslig. Ängsö visade sig vara en stor besvikelse, i alla fall för mig, när det var en herrgård med bilar utanför, julbelysning utanför dörren och ett för mig vanligt stort hus. Mina tre medpassagerare däremot försökte se det läskiga i allt: Ett hål i väggen, mörka och igenbommade fönster och big foot-avtryck i snön. Det slutade med att vi lämnade en snöängel efter oss och åkte vidare hemåt.Jag är glad över att ha konstiga och alldeles unika människor i tillvaron. Det kallar jag kärlek.