Här sitter jag vid mitt skrivbord med träningskläderna på och kommer ingenstans. Jag hade precis satt upp håret i en lös tofs och skulle ta på mig mina lite slitna joggingskor när jag hör smattret. Det var ett fullständigt skyfall så med en stor suck började jag laga mat istället. Nu har det slutat regna men känner mig lite osäker på om det kommer förbli så. Molnen har spelat varenda en ett spratt de senaste dagarna. Även om jag älskar regn lika mycket som jag älskar mina tår.. ja, man älskar väl sina tår? Det är ju tur att man har dem? .. i alla fall, så känner jag inte riktigt för att bli en slickad katt när jag går ut. Jag ska ju faktiskt till erikslund om en timme. Jag ska lämna tillbaka en klänning som jag i helgen insåg att alla har, vilket inte faller mig i smaken då.... Jäklarns vilken stor portion med mat det blev och jäklarns vad jag saknar min familj. En stor del av dem är i Prag just vid tillfället och jag hoppas på en familjeträff när de kommer hem igen. Nu har jag inte så mycket mer att säga. Kram!