Att något så simpelt kan skänka så mycket glädje. Idag kände jag för att baka bullar, en massa bullar också för den delen. Jag knådade och kavlade och Linn låg på golvet och spelade upp disneylåtar från mobilen. Det var inte bara vi som var sugna på mina bullar, utan Huda och Sofia tog sig hit bara för att smaka på mina kanelunderverk. Vi bestämde oss för att strunta i fotbollen och sätta på en disneyfilm, när vi ändå redan var i den stämningen. "Wreck it Ralph" fick det bli och det ångrar vi inte. En film med söta figurer, mentosregn, Nestlé-kvicksand, polkagristräd och oreo-kakor kan väl ingen tycka illa om? Så för denna dag tackar jag Gud.. naej, han gjorde ju inte mina bullar eller mina vänner... Så jag tackar mammorna till mina vänner och folket som uppfann pärlsockret. God natt ♥

 

Här sitter jag vid mitt skrivbord med träningskläderna på och kommer ingenstans. Jag hade precis satt upp håret i en lös tofs och skulle ta på mig mina lite slitna joggingskor när jag hör smattret. Det var ett fullständigt skyfall så med en stor suck började jag laga mat istället. Nu har det slutat regna men känner mig lite osäker på om det kommer förbli så. Molnen har spelat varenda en ett spratt de senaste dagarna. Även om jag älskar regn lika mycket som jag älskar mina tår.. ja, man älskar väl sina tår? Det är ju tur att man har dem? .. i alla fall, så känner jag inte riktigt för att bli en slickad katt när jag går ut. Jag ska ju faktiskt till erikslund om en timme. Jag ska lämna tillbaka en klänning som jag i helgen insåg att alla har, vilket inte faller mig i smaken då.... Jäklarns vilken stor portion med mat det blev och jäklarns vad jag saknar min familj. En stor del av dem är i Prag just vid tillfället och jag hoppas på en familjeträff när de kommer hem igen. Nu har jag inte så mycket mer att säga. Kram!